[Logotyp JIC Media AB]

JIC Media AB, Lindholmsvägen 22, SE-417 57 Göteborg
Telefon: +46 (0)31 23 77 50 Mobil: +46 (0)708 23 77 51
Epost: info@jicmedia.se

 Hem   Journalistik   Projekt   Medieträning   Om JIC Media   Kontakt 
 

Han överlevde både Hitler och Stalin

Publicerad i Vårt Göteborg 2003-02-08
Finns som dokumentärfilm på video

Jerzy Lipchytz började skulptera av bröd i Rakowiecka-fängelset i Warszawa.
Foto: Peter Svenson

Att Jerzy Lipchytz lever är ett mirakel. Han har överlevt både nazismens och kommunismens grymheter, först Hitler och sedan Stalin.
"Jag var tvungen att hitta en lösning för att överleva. Kanske var det en tillfällighet. Men jag var säker på att jag skulle klara mig, bara dom inte dödade mig", säger han.

Trots en mörk livsberättelse, bortom det en människa kan förstå, blir man stärkt av att lyssna på honom. Kanske beror det på hans värme, överlevnadskraft och enastående humor i kombination med stor närvaro och nyfikenhet.

Jerzy bor i Bergsjön. Det har han gjort sedan han kom till Göteborg för över 30 år sedan. Här lever han med sin Teodora, som han gifte sig med före kriget. Inne i centrala Göteborg har han sina två barn, en dotter och en son, och de tre svenskfödda barnbarnen i tjugoårsåldern. "När jag kom till Sverige var det inte så lätt i början. Men jag blev inte skickad till något läger." För att förstå vidden av dessa till synes enkla ord måste man ta till sig Jerzys livshistoria, som börjar på landsbygden i en judisk, icke religiös familj, utanför byn Kutno i Polen 1913.

Bara sex år gammal skildes han från sin mamma och flyttades till farmor inne i byn för att börja skolan. När föräldrarna sedan flyttade till Kutno var det dags för honom att börja gymnasiet i staden Lodz.

Han saknade sin mamma hela tiden; han har saknat henne hela sitt liv.

17 år gammal reste Jerzy till Warszawa och började studera matematik och fysik på universitet. "Jag var även intresserad av politik och hade kontakt med dom som var vänsterorienterade. Efter ett år hittade polisen kommunistisk litteratur hos mig. Jag blev arresterad och omedelbart relegerad. Jag skickades till Kutno och måste anmäla mig en gång i veckan hos polisen."

Jerzy insåg att han saknade framtid i Polen och han bestämde sig för att ta sig till Grenoble i Frankrike. För det behövde han ett illegalt pass och han fick hjälp av sina kamrater.

"När jag lämnade Kutno var det sista gången jag såg mina föräldrar, ett ögonblick som jag ofta påminns om, mycket tragiskt eftersom vi också hade känslan av att det var sista gången vi såg varandra."

I mars 1942 mördades Jerzys mamma och pappa i Chelmno, instängda i bilar som fylldes med gas. Hans bror Henryk dog redan tidigare i tyfus i Kutnos getto.

I Grenoble utbildade sig Jerzy till civilingenjör. För att finansiera sina studier jobbade han illegalt på restauranger, både i staden och uppe i Alperna. Han försörjde sig också genom att ge privatlektioner och blev så småningom ansvarig för studentrestaurangen.

"1936 kom en flicka, Teodora Goldberg från Warszawa, för att studera medicin. Vi hade samma värderingar. Hon var kommunist, hon var vacker och hon dansade bra. Efter två år bodde vi tillsammans. Vi gifte oss i Grenoble den 20 januari 1940, innan jag for iväg för att bli att soldat i franska armén. Vi bestämde att skriva brev till varandra, varje dag. Men Frankrike förlorade snabbt mot tyskarna och jag åkte hem för att träffa min Teodora igen."

Allting var förändrat. Frankrike hade en tyskvänlig regering med säte i Vichy. 1942 arresterades Jerzy och Teodora. Jerzy deporterades till tvångsarbetslägret Vernet och Teodora kom så småningom till Rivesaltes, båda i södra Frankrike.

Men innan de skiljdes lät Jerzy ta ett fotografi av de två tillsammans. Fotot lyckades han sedan gömma och smuggla genom alla läger och fängelser, från Frankrike till Warszawa.

Jerzy och Teodora. Bilden togs 1942. Jerzy lyckades gömma den i alla läger och fängelser.
Foto: Peter Svenson

Den sommaren kom Teodora för att träffa Jerzy. Kommendanten för Jerzys arbetsgrupp hade givit dem tillstånd. Teodora var svag och mycket hungrig.

"Vi fick bo hos en polsk skulptör på landet i ett eget rum. Plötsligt en dag kom polis från Vernet och hämtade mig. Teodora förstod att vi inte skulle träffas mer."

Jerzy sändes med tåg till Drancy, ett uppsamlingsläger av judar som skulle transporteras till Auschwitz.

I ett dokument, skickat från Drancy till Adolf Eichman, står att Jerzy Lipchytz ska transporteras med tåg 28 till Auschwitz den 4 september 1942. Transporten ska ha 1000 judar.

"Men vi kom först till ett ställe som heter Cosel och där gjorde tyskarna en första sortering. Dom tog 50 unga män åt sidan som kunde jobba. Resten skickades direkt till Auschwitz."

Jerzy var en av de unga männen. I två månader byggde han motorvägar i Sacrau innan han skickades vidare till Laura Hütte, ett tvångsarbetsläger för bara judar där tyskarna tillverkade krigsmaterial. Här jobbade han som elektriker och kunde röra sig förhållandevis fritt.

En dag blev det strömavbrott i köket. Jerzy hämtades för att laga felet. Efteråt belönades han med soppa och bröd. Så från och med den dagen såg han till att det blev strömavbrott då och då i Laura Hütte.

"Jag kämpade mot hungern, trots att det var farligt också, så farligt att man kunde bli dömd och hängd."

Var hungern det värsta?

"Hungern var det värsta. Dom som var hungriga kunde inte klara sig. Dom blev svaga och skickades direkt till Auschwitz."

"Men det hände mig också något mycket viktigt i Laura Hütte. Jag träffade en flicka som arbetade i bokföringen, Maria. Hon var duktig och mycket vacker och vi blev snabbt förälskade."

1943 skickades alla judar vidare, Maria också, till Blechhammer, ett ställe där tyskarna framställde bensin av kol. Där fick Jerzy ett annat och tekniskt komplicerat arbete med apparatur för temperaturkontroll.

"Vi använde en tråd till det elektriska motståndet som jag kunde göra värmeplattor av. Dom sålde jag till folk från Schlesien, som sysslade med bevakningsarbete och administrationen i lägret, och fick på det sättet pengar till mer mat. Från ett getto kom Marias bror, Motek, så vi blev en liten familj."

Det hände att amerikanarna bombade fabriken med allt elektriskt material. Jerzy var snabb att ta sig in så fort bombregnet var över och leta reda på material som han kunde omsätta. Vid ett tillfälle gav det honom 350 mark och bröd i fyra månader till Maria, Motek och honom själv.

Kunde du förtränga rädslan?

"Nej, jag var rädd hela tiden. Men när jag klarat något kom glädjen."

I april 1944 tog SS över ansvaret för lägret och ändrade namnet till Auschwitz III.

"Dom var mycket grymma. Vi fick sådana där svartvita dräkter. Dom såg till att alla fick nummer på armen. Jag har mitt 177975 kvar på vänster arm. Dom hängde människor för ingenting."

En kväll efter arbetet i lägret väntade SS och läkare vid ingången till baracken. Tyskarna var rädda för tyfus och de som misstänktes ha feber togs omedelbart åt sidan, bland annat Jerzy.

"Jag fattade snabbt att det kunde sluta dåligt. Marias bror var i närheten och jag skickade bud till Maria, som hade goda kontakter med överläkaren. Hela gruppen fördes till en speciell barack. I sista stund kom överläkaren och tog mig därifrån. Det var Maria som räddade mitt liv."

"Efter det som hänt var vi lyckliga."

Ungefär en månad senare skickades alla kvinnor, Maria också, till annat läger. Jerzy och hennes bror blev ensamma.

Kunde du bevara ditt människovärde?

"Jag tror att jag har gjort det; jag kunde bevara det. När jag lyckades göra något som var emot tyskar, förstöra något, då kände jag att jag bevarade mitt människovärde. Jag var mycket glad när jag kunde göra detta. Dom var inte så duktiga för mig som dom ville berätta."

Kunde de kränka dig?

"Inte alls."

Flykten från Auschwitz tillbaks till Lodz

Den 18 januari 1945, nio dagar innan Auschwitz befrias, lyckas Jerzy fly tillsammans med Marias bror Motek och sin tjeckiske vän König. SS har givit order om en marsch och många som försökt fly har blivit skjutna. Jerzy förstår att det är frågan om en dödsmarsch. Han och hans kamrater håller sig gömda i tre dagar efter det att marschen avtågat.

De går sedan nattetid. De byter sina randiga dräkter mot vanliga kläder. I källare till tomma bostadshus finns mat. Jerzy kommer över en tysk soldatryggsäck i läder, som ska visa sig bli ödesdiger. I staden Czestochowa måste de besluta vilken väg de ska fortsätta. Jerzy har information om att Warszawa är sönderbombat. Han går till Lodz och kommer in i en öde stad.

"Jag bestämde mig för att bo i centrum vid Piotrkowskagatan och letade efter ett ställe som passade mig. På en gård hittade jag ett träd och en lägenheten med fyra rum. Men jag utnyttjade bara rummet mot trädet."

En dag på gården träffar han Maria Dabrowska och hennes dotter. De behöver också någonstans att bo och det finns plats i lägenheten. Maria blir som en mor för honom och han ersätter den son hon förlorat i kriget.

Men ryssarna letar nu efter tyska soldater. Hos Jerzy hittar de den tyska ryggsäcken.

Han arresteras som tysk spion och skickas till ett fängelse, Sikawa. Han vet att det betyder Sibirien.

"Jag blev totalt förtvivlad. Är det möjligt att efter Auschwitz hamna i Sibirien?"

Kriget tog slut och som av ett under lyckades Jerzy med hjälp av en polsk officer undslippa fångläger i Ryssland. Men var fanns Teodora? Han måste hitta henne!

Jerzy söker i Frankrike, skickar flera brev till Röda Korset i Paris, men ingen vet. En god vän föreslår att han ska annonsera i en polsk tidning i Paris. Teodora arbetar som sjuksköterska i en amerikansk hjälporganisation, Unitarian Service Committee med vänstermannen Noel Field, som chef. Hon befinner sig i Schweiz, där hon räddats undan kriget. Hon och Jerzy får kontakt igen. Jerzy får reda på att han har en dotter, som ska bli tre år och de ses i Warszawa i november. Jerzy är stolt över sitt vackra barn, Jacqueline, och låter ta ett nytt familjefoto av de alla tre.

När Noel Field kommer till Polen hälsar han på hemma hos Teodora och Jerzy vid två tillfällen. Det besöket kommer att få fasansfulla konsekvenser.

Kommunisterna har stämplat Field som amerikansk spion och alla som har samröre med honom arresteras, tvingas till bekännelser i skådeprocesser och döms till långa fängelsestraff. Många avrättas.

1949 döms Jerzy till åtta års fängelse i Rakowiecka-fängelset i Warszawa.

Det kalla kriget - utrensningar och skådeprocesser

I Ungern 1949 dömdes åtta personer bland annat inrikesministern László Rajk, för titoism. Noel Field fängslades utan rättegång. Fem personer avrättades, Rajk i oktober samma år.

I Tjeckoslovakien 1952 dömdes generalsekreteraren för kommunistparitet Rudolf Slansky och 13 andra högt uppsatta kommunister för att vara trotskister, titoister och sionister, de flesta judar precis som Slansky. Han dömdes till döden för spioneri mot Sovjetunionen och förräderi mot kommunismen och avrättades efter en offentlig antisemitiskt präglad rättegång. 11 personer avrättades i Tjeckoslovakien.

"Teodora läste varje dag om detta i tidningarna. Hon visste inte vad som hänt mig, ingenting. Vår dotter Jacqueline var dessutom sjuk. Det var fruktansvärt för henne. Hon kontaktade huvudåklagaren Zarakowski i Warszawa och frågade vad som hände mig och fick svaret att jag aldrig skulle komma ut från fängelset. Hon blev nästan galen av förtvivlan."

Blev du deprimerad?

"På något sätt ja. I början var jag rädd att dom skulle döda mig. Jag fick ingen kontakt med Teodora på tre år, inga paket, inga brev, ingen promenad och jag var hungrig hela tiden."

Jerzy levde i en liten cell tillsammans med andra fångar. De kunde knappast röra sig. På nätterna pågick förhören. På dagarna fick de inte sova.

"Allt var värre än tidigare, eftersom alla dom som skulle vara mina vänner var mina fiender. Detta har påverkat mig mycket."

Jerzy måste bestämma hur han skulle klara sig.

Han började skulptera, av bröd. Men för det måste han första ha en metod.

Han lade bitar av sitt lilla bröd åt sidan; första dagen en bit, andra dagen två och tredje dagen tre bitar. Sedan åt han av det gamla brödet och använde sin färska ranson att skulptera med. Han blandade brödet med saliv och aska.

"Jag blev hungrigare men på det här sättet fanns det en möjlighet för mig att syssla med konst."

Hälsade Teodora på i fängelset?

"Under tre och ett halvt år hade jag ingen kontakt med Teodora. Efter Stalins död 1953 ändrades allt. Hon kom till fängelset och fick prata genom ett galler och jag visste att hon inte var arresterad. Hon ville vänta till slutet."

I Polen ägde inga avrättningar rum. Jerzy blev inte torterad. Efter fem år och två månader frigavs han i oktober 1954.

En högt uppsatt tjänsteman inom det beryktade UB, den polska inrikes säkerhetstjänsten, Josef Swiatlo, rymde efter Stalins död till Västtyskland. Där avslöjade han sanningen om säkerhetstjänstens terror och berättade om alla de fängslade. Han nämnde även Jerzys namn.

Noel Field frigavs efter fem år. 1956 rentvåddes alla och Rajk fick en statsbegravning som blev startskottet till Ungernrevoltern.

Nio månader efter att Jerzy lämnat Rakowiecka-fängelset födde Teodora deras son Henryk.

Vad var det som gjorde att du orkade?

"Jag var van vid svåra omständigheter och att vara ensam eftersom jag träffat mina föräldrar så sällan. Jag måste klara mig i alla förhållanden. I Grenoble gjorde jag ofta utflykter till Alperna. Jag var inte bara fysiskt stark utan tvungen att hitta lösningar för att överleva. Och det gjorde jag."

Efter 11 år som direktör för ett stort teknikföretag blev Jerzy uppsagd när antisemitismen flammade upp på nytt i Polen.

1969 flyttade han med sin familj till Bergsjön i Göteborg.

Maria, som räddade Jerzys liv i Auschwitz, överlevde och bodde sina sista år i Australien.

Källor till avsnittet om skådeprocesser: Deutsches Historiches Museum, Village Voice, USA, Sv Nationalencyklopedi, övriga.

Jerzy Lipchytz livsberättelse finns även på video.